Amanda tyckte hon kunde åka buss till skolan första dagen men som ansvarsfull svensk mamma så vill man ju vara med, helst in i klassrummet, vilket man ju inte får, men till skolgården skulle jag med i alla fall.
På med gpsen, för först måste jag ju hitta till skolan. Litar som vanligt inte på mitt lokalsinne.... och inte på min dotter heller.
På skolgården kommer lärarna ut kvart över 9 och hälsar på eleverna och ser till att de får ihop alla elever som står på listan. Man får inte veta i förväg vilken klass eller lärare man får utan får leta sig fram till rätt lärare.
Amanda hamnade detta år i en ren 6:a och alla hennes kompisar från förra året kom i samma klass som henne, vilken lycka.
På skolgården hörde jag några som pratade svenska, blev så nyfiken så jag gick fram och pratade lite med dom. Det var en nyinflyttad familj från Stockholm som bott här i en månad. De hade två barn med sig och sonen skulle börja i Amandas klass. Han blev lite lättad när han träffade på Amanda. Vi mindes så väl när vi stod på samma skolgård för ett år sen och grät och ville åka hem.
Jag tog mig sen till jobbet, kul att träffa alla igen men dagen passerade inte utan strul kan man väl säga. Började med att jag fick leta en kvart efter bilnycklarna på parkeringen, hur man nu kan tappa bort dom från det att man stiger ur bilen tills dess att man ska låsa, omöjligt kan man tycka... Jag hittade dom tillslut under grannbilen.
Väl uppe på jobbet så var jobbdatorn helt död, det visade sig att någon, läs Bruce,
( Emmas hundvalp) hade tuggat på laddningssladden så att det förmodligen blivit kortslutning i datorn.
Fick låna en dator, lösenordet fungerade inte, det finns inga mappar från servern eller sökmotorer installerade. Men mappa kan väl alla eller...ingenjörerna bara suckar åt mig. Skrivaren fungerade inte heller, naturligtvis inte installerad.
Hasse hade glömt mobilen hemma så när vi åkte och käkade lunch så åkte vi hem för att hämta den, visade sig då att jag glömt hemnycklarna på kontoret, gissa vem som fick åka hem igen senare...
Det hela slutade med att i en timme kunde jag göra något som liknade jobba. Lackade tills sist ur och åkte och sprang en runda istället och sen hem till dotra.
Hon hade haft en bra dag, Mr Bradley heter magistern. Hon hade fått med sig en lista hem...
Alltså ingen dusch efter gympan i år heller utan bara deodorant.
På kvällen kom familjen från Stockholm över på en fika, de bor bara 500 m från oss visade det sig. Jättetrevligt.
va kul att ni hittat en svensk familj,kanske att umgås med.Skoj också för Amanda med en till svensk i klassen.För den killen måste det kännas tryggt.Amanda som är så omhändertagande.Tänk arr man saknar er så,fast vi kan ha kontakt varje dag.Huvudsaken för mig är att ni har det bra där borta.Ta ha nd om varann.
SvaraRadera